På sätt och vis kan man säga att cynism hänger ihop med synskhet, eller åtminstone att det kan upplevas på det viset. Har man en cynisk syn på livet och inte har några större förväntningar på vare sig livet eller de man möter på vägen, så kommer mycket av cynismen att slå in. Och en känsla infinner sig om att man hela tiden hade på känn att det skulle sluta som det gjorde. Lite som en självuppfyllande profetia.
För bara några dagar sedan skrev jag en text om Koranbränningarna som pågått under sommaren. Inte för att man behöver vara Nostradamus för att dra de slutsatser jag drog då, men i ärlighetens namn trodde jag inte att exempel på konsekvenser skulle komma så snart. Och jag trodde absolut inte att lilla Borås skulle hamna i händelsernas centrum.
Vem är det som ska avgöra vad som är så heligt att det inte får häcklas eller kritiseras? Om vi ska vara helt uppriktiga, så är svaret på vad som är ”heligt” helt och hållet beror på vem man frågar….För mig handlar det inte om att vilja kränka människor, utan om vilket samhälle vi tvingas leva i om alla de som känner sig kränkta av en eller annan sak är de som dikterar vad vi andra får och inte får säga och göra.
Bokbål och Demokrati
I våras blev den iranskfödda konstnären Sadaf Ahmadi kontaktad av Borås kulturchef Ida Burén, som var intresserad av att se Ahmadi ställa ut sin konst på Kulturhuset i Borås. Det var med andra ord inte Sadaf Ahmadi som kontaktade Kulturhuset och tjatade till sig en utställning. Sadaf Ahmadi ville tajma utställningen så att den sammanföll med årsdagen då Masha Amini blev mördad av den Iranska sedlighetspolisen, den 16 september. Det var viktigt, eftersom en del av utställningen skildrar Irans förtryck av kvinnor.
10 dagar innan årsdagen av mordet på Masha Amini blir Sadaf Ahmadi kontaktad och får förklarat för sig att den delen av utställningen som kritiserar kvinnoförtrycket i Iran inte får ställas ut. Man ansåg att säkerhetsläget är känsligt på grund av just koranbränningarna. Inte för att det har inkommit något hot mot utställningen eller Kulturhuset, för enligt uppgifter från Centrum för Kunskap och Säkerhet i Borås, CKS, har det inte inkommit några hot.
Anledningen till att man valde att ställa in delar av utställningen var att “Konstverket kan väcka anstöt och obehag”. Alltså exakt de känslor som vänstern normalt hyllar när det kommer till konst. Vi hamnar helt plötsligt i en situation där tillförordnad säkerhetschef Rangbar Mohammed och kulturtanten Ida Burén hamnar på ena sidan, tillsammans med Irans mullor, och på den andra sidan de kvinnor som lever i förtryck i Iran. Det är inte direkt Borås stoltaste stund.
Till slut blev Sadaf erbjuden att ställa ut den del av utställningen som har udden riktad mot Iran i en annan lokal i Kulturhuset. I en lokal i källaren på Kulturhuset, en lokal Sadaf beskriver som att sätta sitt konstverk i fängelse. Vi har tur att Sadaf är en kvinna med skinn på näsan, och om inte islamister kan få henne att vika sig, så har en kulturtant i Borås inte en chans mot henne.
När man ser det stöd som Sadaf har fått under den gågna veckan, kan man inte annat än bli glad. Stödet har kommit ifrån såväl borgerliga debattörer, svenskar med invandrar bakgrund, höger- och vänsterpolitiker. Från Aftonbladet till Expressen, från Tidningen Arbetet, Euronews till Persiska BBC och varenda liten lokaltidning runt i Sverige. Varenda politiska parti värt namnet har visat sitt stöd för Sadaf och hennes konst. Jag kan personligen inte komma på en enda sak som haft ett så brett stöd i Sverige under min livstid.
Det är hoppingivande att se hur Sverige och svenskarna, infödda och invandrade, från höger till vänster för en gångs skull kan vara sams om något. Tack Sadaf Ahmadi! För åtminstone en kort stund har du enat landet på ett sätt ingen annan fråga har kunnat sedan urminnes tider!
Du kan prenumerera på nyhetsbrev genom att ange din mejladress här nedan, och på så sätt få ett mejl när det finns nya inlägg.