< Hoppa till innehåll

Staten Som Förälder

Enligt forskaren Bo Vinnerljung är staten en riktigt usel förälder, skriver Borås Tidning idag. Enligt honom är det värsta att man helt enkelt skiter i att göra uppföljningar och utvärderingar av resultatet av sådant som HVB- och SIS hem. Jag har själv arbetat på HVB hem och skrivit utredningar som legat till grund för sociala insatser genom landets olika socialtjänster.

Ambitionen är att utredningarna ska vara neutrala, korrekta och rättvisa. Det är absolut inget fel på den ambitionen, men hur fungerar det i verkligheten?

SOL, LVU och statens SIS hem

Jag kan naturligtvis inte kommentera hur det fungerar på samtliga institutioner, men alla styrs av socialtjänstlagen och drivs av människor. Det ligger också i människans natur att favorisera och tycka bättre om vissa personer än andra.

Det som ligger till grund för en utredning är observationer, och dessa observationer görs av människor. Alla som har någon form av insyn i socialt arbete vet att det kommer att påverka utredningarna. Det man tänker är att om ett arbetslag består av till exempel 6 personer, så är sannolikheten att alla 6 personerna tycker samma sak om personen som utreds. Därför kommer vissa observationer journalföras med negativ klang av någon i arbetslaget, och andra kommer att journalföras med en positiv underton.

Tanken är att detta i slutändan ska jämna ut sig. Men gör det verkligen det? Jag har själv bevittnat hur en och samma observation har beskrivits helt annorlunda av olika personer. Och det är inte ens alltid som det handlar om att den som gjort observationen tycker särskilt bra eller illa om den som observerats, utan många gånger beror det helt och hållet på att situationen tolkats utifrån ens egna erfarenheter.

När jag arbetade inom HVB så var jag med om ganska många hotfulla situationer, och vi var tvugna att alltid bära personlarm. Jag har själv aldrig känt mig tvingad att använda mitt personlarm dock, trots att jag hanterat människor som i stunden varit mycket upprörda och kommit med rena hot. Det beror på de erfarenheter jag haft genom livet, vilket resulterat i att det krävs ganska mycket för att jag ska känna mig hotad.

Staten som förälder, statliga SIS LVU SOL

En sommar hade vi en sommarjobbare, en ung kille, som däremot hade helt andra erfarenheter av hot och våld än vad jag har. Han kände sig hotad av att en person i frustration höjde rösten mot honom. Sommarjobaren tog mycket illa vid sig och det hela anmäldes, vilket givetvis även påverkade utredningen på ett negativt sätt.

Detta är bara ett exempel på hur orättvis en utredning kan bli, baserat helt och hållet på de erfarenheter som den som gör observationen har.

En annan sak som man behöver ha i åtanke är att alla observationer som journalförs sedan ska värderas utav den personen som skriver uredningen. Jag har själv skrivit en hel del utredningar, och en komplett utredning är oftast någosntans mellan 10-30 sidor lång. Jag som utredare är oftast medveten om ifall en medarbetare känner viss aversion mot den personen som jag skriver utredningen om. Ser jag då att samma person gång på gång skriver negativa journalanteckningar och aldrig har något positivt att skriva, så kanske jag värderar denna personens observationer lite lägre.

Men då kommer nästa problem, eftersom även jag är mänsklig och har mänskliga känslor. Vad är det som säger att min medarbetares observationer inte är helt 100% korrekta? Det kan lika gärna vara så att jag själv, mer eller mindre undermedvetet tycker bra om personen jag utreder och därför favoriserar honom eller henne. Det kan lika gärna vara så att jag, felaktigt, tycker att alla negativa observationer är orättvisa.

När en utredning är färdigskriven, så ska den även godkännas av verksamhetschefen. Hon eller han behöver då läsa igenom utredningen och avgöra om den reflekterar den uppfattning som han eller hon har om personen. Men även verksamhetschefen är människa och är inte immun mot mänskiga känslor och favoriseringar.

Statlig SIS LVU SOL

Tanken är alltså att alla dessa steg ska fungera som någon slags balanserande filter, och i den kompletta utredningen ska alla outliers vara bortfiltrerade och därför ge en överlag rättvis bild av personen som utreds.

Jag anser personligen inte att detta fungerar på ett tillfredställande sätt. Istället får vi en utredning där ett antal olika personers erfarenheter och observationer kompromissar mot varandra. Vilket mycket väl kan resultera att övervägande positiva eller negativa observationer kompromissas bort, fast det kanske är just de observationerna som är de viktigaste.

Tyvärr är detta ett problem som jag tror är omöjligt att lösa, eftersom vi alla är människor och har mänskliga brister. Däremot tror jag att det är oerhört viktigt att vara transparent med dessa problem, och att inte låtsas som att utredningarna man presenterar är helt och hållet neutrala och objektiva fakta. För det är de inte, och det kommer de aldrig att bli.

Dela med dina vänner
Publicerat iSamhälle