När jämställdhet diskuteras i samhällsdebatten brukar det ofta gälla en av följande två problembeskrivningar:
- Kvinnor tjänar X% mindre än män
- Kvinnor utför mer obetalt hushållsarbete än män
Punkt 1 tycker jag inte att det finns någon anledning att gå in på i någon djupare mening, eftersom det har adresserats till förbannelse redan. De som vill påvisa diskriminering eller djupt orättvis lönerfördelning mellan män och kvinnor har länge framfört att kvinnor tjänar ungefär 90% av vad männen tjänar. För att få fram den siffran har man tidigare tagit ett genomsnitt av vad all kvinnor tjänar och jämfört med vad alla män tjänar i genomsnitt.
Det ger förstås en missvisande bild, eftersom män och kvinnor generellt väljer olika typer av utbildning och olika typer av arbete. Kvinnor väljer oftare att arbeta inom offentlig sektor, som inte har någon möjlighet att konkurrera med lönen den privata sektorn kan erbjuda. Dessutom är det vanligare att kvinnor väljer att arbeta deltid, vilket självklart också påverkar lönen.
Medlingsinstitutet redovisar att den oförklarliga delen av löneskillnaden mellan män och kvinnor är 4,7%, och ger följande kompletterande kommentar:
Med hjälp av en statistisk metod som kallas standardvägning kan man se hur skillnader i till exempel yrke, ålder, utbildning och sektor påverkar lönen. Det visar sig att en löneskillnad mellan könen på 4,7 procent inte kan förklaras med den tillgängliga statistiken. Det är emellertid inte ett mått på diskriminering utan en skillnad som är oförklarad i statistisk mening.
Medlingsinstitutet
Det blir med andra ord meningslöst för mig att vidare kommentera just den saken, eftersom jag inte kan tillföra mer i den debatten. Har man från början bestämt sig för att man blir orättvist behandland, så tvivlar jag på att man ändrar åsikt oavsett vad statistiken visar.
JÄMSTÄLLDHET I HEMMET
När det gäller jämställdhet i hemmet är det såklart mycket svårare att kvantifiera och mäta. SCB har dock på uppdrag av regeringen genomfört en studie av hur mycket tid män respektive kvinnor lägger på obetalt hushållsarbete. Studien visar resultaten på populationsnivå, vilket innebär att siffrorna visar hur det ser ut i snitt för hela befolkningen. Vidare bygger studien på enkäter där de tillfrågade har fått uppskatta den tid de lägger på att göra olika saker i hemmet.
Detta gör att statistiken som framkommer är ett ganska trubbifg verktyg för att beskriva hur jämställdheten ser ut i de svenska hemmen. Till exempel visare studien att kvinnor i genomsnitt lägger 19 minuter per dygn till omsorg åt barnen, medan män i genomsnitt lägger 10 minuter på samma sak. Men i denna statistik ingår alltså även personer som inte har några barn, likväl som personer som är ensamstående föräldrar.
Enligt SCB finns det i Sverige ca 410 000 män som bor ensamma, och av dessa är ungefär 26 000 ensamstående föräldrar. För kvinnor är siffrorna för ensamboende ungefär 260 000 och kvinnor som är ensamstående föräldrar är ca 109 000 personer.
Detta har man exempelvis inte tagit hänsyn till i studien. Det finns ungefär 4 gånger fler kvinnor som är ensamstående föräldrar, och ungefär 150 000 fler män än kvinnor som lever ensamma utan barn. Självklart kommer de män som lever ensamma och inte har några barn rapportera att de lägger färre timmar på omsorg åt barnen, än kvinnor som lever ensamma och är ensamstående föräldrar.
Dessutom behöver man även räkna in att män i gnomsnitt arbetar fler timmar per dygn, vilket både Medlingsinstitutet och SCB skriver. Personligen kan jag tycka att det ändå är ganska rimligt att den som är hemma flest timmar också är den som tar större ansvar för hushållsarbetet. I statistiken ser man också tydligt att det skiljer sig i linje med den skillnaden i intresse som finns mellan män och kvinnor.
Män reparerar, fixar bilen och huset i större utsträckning och kvinnor lägger mer tid på det som man kan säga går under nesting, det vill säga sådant som är vårdande och omhändertagande. Om detta är bra eller dåligt går inte att avgöra på ett objektivt sätt
MINA TANKAR KRING JÄMSTÄLLDHET I HEMMET
Låt mig gå igenom min uppfattning av hur de allra flesta förhållanden utvecklas i värstvärlden, där vi inte praktiserar sådant som arrangerade äktenskap.
Någonstans börjar ett förhållande genom att två personer möts, kanske genom vänner, på krogen, i skolan, på jobbet, på ICA eller exempelvis dejting-appar (eller nästan var som helt egentligen). Någon form av tycke, attraktion eller kanske bara nyfikenhet uppstår och förhoppningsvis leder det till att man vill ses fler gånger. Nedan följer några punkter som ofta anges vara fem viktiga steg i ett förhållande.
- Honeymoon phase
I steg ett när ni är nyförälskade så känns ofta allt rätt och man ser inte varandras brister och fel. Rationalitet och logik försvinner och ersätts av ett överflöd av endorfin, och nåde den som påpekar några brister hos din nyfunna partner. - Reality-check
När endorfinpåslaget efter ett tag ebbar ut och de rosa molnen så småningom skingras börjar även små skavanker hos den andre skönjas. En mer nyanserad bild börjar framträda, vilket ofta skapar en del friktoner. - Osäkerhet och besvikelse
Förutom de friktioner som smått började uppstå i steg två, så kan våra vanliga vardagsproblem bli extra tärande. Konflikter kan både bli större och vanligare under den här perioden. Någonstans här behöver man avgöra vad man kan tänka sig anpassa sig till, och vad som är en dealbreaker. - Stabilitet
Den goda nyheten är att när ni väl har passerat det föregående dejtingstadiet, kommer ert förhållande att utvecklas till något mer stabilt och solidt. Även om ni fortfarande kommer att vara oense, känner ni vid det här laget varandra och har en kortare historia av tillit mellan er. - Seriöst förhållande
Detta är det sista steget och det par ofta strävar efter, men inte alltid lyckas att uppnå. Det här stadiet av dejting kännetecknas av en kärlek som är mogen. Du har inte den där första strömmen av hormondriven tillgivenhet, men lider inte någon brist på tillgivenhet (som inte drivs av hormoner), eftersom du är nöjd med din partner.
Så varför skriver jag om de olika faserna inom dejting, när det handlar om jämställdhet? Att gå igenom de fem stegen tar tid, sammanlagt någonstans mellan 1-3 år. Jag kan inte påstå att jag vet hur lång tid det tar i genomsnitt för par innan de väljer att flytta ihop och eventuellt skaffa barn med varandra. Möjligen finns det statistik på det, men det är inget jag har letat efter. Själv har jag haft förhållanden där vi flyttat ihop väldigt snabbt, och de förhållanden som varat i flera år utan att vi ens funderat på att flytta ihop.
Personligen kan jag säga att de förhållandena som har gått snabbt fram har oftast varit mindre lyckade. Min poäng är att i de flesta fall så känner människor varandra innan de tar steget att flytta ihop. Man spenderar tid hemma hos varandra, och kanske flyttar ihop på prov under en period.
Under den här tiden bör man märka om ens partner till exempel vägrar att hjälpa till i hemmet. Och det finns gott om tid att tänka om, eller värdera om man faktiskt älskar sin partner tillräckligt för att ha överseende med dennes brister. Något som är dömt att misslyckas (oavsett kön) är att bestämma sig för att bli tillsammans med någon och starta ett liv tillsammans, med tanken att man senare ska förändra sin partner på ett eller annat sätt.
En människa kan givetvis ändra sig, men bara om han eller hon själv vill. Eller rättare sagt, du kan på olika sätt tvinga en människa att ändra sig. Men det kommer antingen inte att hålla i längden, eller så skapas det förbittring och motvilja hos den som känner sig tvingad att förändras. Oavsett så blir det aldrig (eller åtminstone väldigt sällan) mynna ut i ett harmoniskt förhållande som båda trivs med.
Min slutsats är att vi alla väljer våra livspartners, och har möjlighet att välja bort de vi inte är nöjda med. Dessutom har vi gott om tid på oss att upptäcka och ta ställning till våra eventuella framtida partners. Man bör alltså veta om att personen man funderar på att flytta ihop med är på det sätt man önskar att den ska vara, eller i annat fall avgjort att dennes bra egenskaper väger upp de dåliga.
Personligen tycker jag det är orimligt att bli tillsammans med en person som är på ett visst sätt, och sedan klaga på denna för att den är exakt den person man valt att leva sitt liv med. Man har faktiskt lite eget ansvar för vem man väljer, åtminstone här där vi inte sysslar med arrangerade äktenskap.
Du kan läsa fler av mina texter genom att följa denna länken.
Du kan prenumerera på nyhetsbrev genom att ange din mejladress här nedan, och på så sätt få ett mejl när det finns nya inlägg.