Är det möjligt att vara för snäll? Jag tror att vi är många som hört det, åtminstone någon gång i livet – Du är allt för snäll! Personligen tror jag inte att någon kan vara för snäll, däremot finns det många som behöver reflektera över vilka de är snälla mot och varför. Det är definitivt möjligt att vara för snäll mot fel personer, och med fel personer menar jag de som helt enkelt inte förtjänar din snällhet. De flesta av oss känner nog någon som alla tycker är så himla snäll, den där personen som alltid ställer upp så snart någon behöver. Tyvärr har nog många av oss även sett hur den personen har blivit utnyttjad på grund av sin snällhet.
SNÄLLA POJKAR FÅR INTE KYSSA VACKRA FLICKOR
Sedan finns förstås även de som är medvetna om att de blir utnyttjade, men som av en eller annan anledning anser att det är värt det. Vissa människor är väldigt ensamma, och har insett att vissa personer utnyttjar dem.
När jag var i 20-22 års åldern hade jag en ganska stor umgängeskrets, varav en övervägande del var av motsatta könet. Två av dessa var systrar och några år yngre än jag, och de i sin tur hade en vän (nåja) som vi kan kalla Johan. Han var kanske 1-2 år yngre än jag och var totalt nerkärad i den ena av systrarna, vi kan kalla henne Cecilia. Han gjorde vad som helst för Cecilia och hennes syster. De lånade pengar av honom, som de aldrig behövde betala tillbaka. Han bjöd på fest, cigaretter, krogen och agerade taxi åt dem.
Alla visste att han var kär i Cecilia, och att han alltid ställde upp på henne och systern för att han någonstans hoppades att Cecilia till slut skulle ge honom en chans. En sommar bjöd han henne på en all-inclusive resa till typ Grekland och hade nog förhoppningar på att det skulle utvecklas om de fick vara för sig själva i en vecka. Men hon höll vänskapen mellans dem strikt platonisk.
Det hela måste ha varit skitjobbigt för honom, särskilt som Cecilia i övrigt var ganska promiskuös av sig (inget fel i det). För Johan måste det ha känts som att Cecilia i princip låg med alla utom just honom. Personligen tror jag hon hade legat med honom, om det inte hade varit just det att han ville ha mer än sex. För henne var sex inte något särskilt, men tanken på att blanda in känslor och möjligen fastna i ett förhållande skrämde skiten ur henne.
Johan förstod såklart att han blev utnyttjad, även om jag inte tror att han riktigt insåg i vilken utsträckning. Är man riktigt kär i en person så vill man göra saker för dem, trots att man inser att det inte kommer sluta som man hoppas. Nu har jag inte sett Johan på säkert 15 år, men jag hoppas att han till slut gick vidare och träffade någon som förtjänade hans uppmärksamhet.
ATT VARA BEHÖVD
Jag har själv, åtminstone tidvis, varit på gränsen till för snäll mot vissa människor. För min del har det snarare handlat om ett behov av att känna mig behövd, än olycklig kärlek. Exakt var det behovet kommer ifrån vet jag faktiskt inte, och det är ingen gåta jag direkt försökt att lösa heller. Till viss del tror jag det stämmer att vi män växer upp införstådda med att ”You are only as good as you are useful” vilket skulle förklara behovet av att vara behövd.
Länge var min första instinkt när någon bad mig om hjälp – Självklart!
Oavsett om det handlade om att hjälpa någon att flytta, passa husdjur eller låna ut pengar så ställde jag alltid upp om jag kunde. Och självklart blev även jag utnyttjad ibland, nästan uteslutande när det handlade om pengar. Jag var ganska ung när jag blev lurad på en hyfsat stor summa pengar, och blev mer försiktig efter det. Men tills ganska nyligen har jag lånat ut mindre summor, oftast inte mer än 500-1000 kr, till personer jag litat på. Tyvärr väljer många av dem att inte betala tillbaka vad de lånat.
Först blev jag arg, och verkligen jagade personerna som var skyldig mig pengar. Efter ilskan lagt sig kom relativiseringen och jag tänkte ungefär att: 500 kr är ändå ganska billigt för att få en person att bekänna färg. Nu kommer jag inte längre att ha den här falska personen i mitt liv. Efter relativiseringen kom sorgen. Inte för de förlorade pengarna direkt, utan för den förlorade vänskapen. Det hugger i hjärtat när man tvingas inse att den vänskap jag värderade högt, var inte värd mer än en 500-lapp för den andra personen.
KANALISERAT BEHOV
När jag först började arbeta med människor omkring 2015 så upptäckte jag att det är fullt möjligt att vara, och känna sig behövd utan att för den sakens skull bli utnyttjad. Nu blev det hela även konkret på ett annat sätt, eftersom den hjälp jag gav genom arbetet var begränsad både i tid och på sättet den gavs. Det handlade inte längre om att låna ut pengar eller andra petitesser, utan om att hjälpa familjer att trassla ut sina liv till en fungerande vardag. Och ett stort syfte var även att hjälpa barn att slippa växa upp som jag gjorde.
Plötsligt kunde jag känna mig behövd och dessutom göra en enorm nytta, åtminstone för ett begränsat antal människor. Mitt arbete var viktigt och även jag var viktig – både för de familjer jag arbetade med och för mina kollegor. Det är en svårslagen känsla, och det var inte längre lika viktigt för mig att känna mig behövd av ytliga bekanta. När jag sedan började plugga vid universitetet fick jag ett arbete som personlig assistent. Även det ett arbete som gör att man vet att man är behövd och uppskattad.
Men ibland verkar det som att människor som knappt känner mig, eller som bara känner mig ytligt, snappar upp att jag kanske är en av de där för snälla människorna.
KONSTEN ATT SÄGA NEJ
Det har varit svårt för mig att säga nej, åtminstone i klartext och inte implicit. Jag har blivit bättre på det men det är fortfarande inte helt lätt, och jag känner ofta att jag får dåligt samvete när jag säger ifrån. Sakta men säkert håller jag på och rensar ut de allra sista personerna som inte tillför något värde i mitt liv. De som hänger kvar mest för att jag kan vara bra att ha någon gång.
Några exempel som jag (åtminstone i efterhand) har reagerat på de senaste 2 åren är följande.
En bekant hör av sig och berättar att hon har fest och frågar om jag inte ska komma dit. När jag svarar att jag gärna kommer så får jag svaret att hon ska höra av sig om en stund igen. Hon ska bara kolla om det är okej först (alltså, om det är okej att jag kommer på hennes fest!). Det tar någon timma innan jag hör av henne igen, och hon frågar om jag har något att dricka hemma. När jag svarar att jag har öl och en flaska vin så frågar hon om jag kan tänka mig att bjuda lite. Visst säger jag, och frågar ber henne skicka adressen. När jag är helt klar och väntar på att min taxi ska komma så får jag ett sms igen. Denna gången frågar hon mig om det är okej att jag inte stannar så länge. Så i princip ville hon att jag skulle ta taxi till hennes fest, lämna av öl och vin och sedan ta taxi hem igen så snart som möjligt.
Den gången hade jag inga som helst problem att säga nej. Det kunde inte bli mycket tydligare utan att explicit säga Vi vill egentligen inte umgås med dig alls, men vi kan stå ut med dig så länge vi behöver för att få gratis öl och vin. Johan hade gått med på det om Cecilia frågade, men inte jag.
För ett par år sedan blev jag tillfrågad av TT (Tidiningarnas Telegrambyrå) om de kunde få intervjua mig om cryptovalutor. Jag ställde upp på intervjun och den publicerades i ett antal dags- och morgontidningar, vilket ledde till att även Sveriges Radio hörde av sig och ville ha en intervju. Efter detta så började människor jag aldrig hört talats om att höra av sig. Vissa ville ha investeringstips, andra ville lära sig om cryptovalutor medan ytterligare någon trodde jag kunde hjälpa dem att få tillbaka pengar de blivit lurade på. Jag träffade och/eller talade med några av dem. En kvinna var väldigt krävande och hörde av sig i tid och otid och ville ha hjälp med än det ena och än det andra.
Vi träffades en gång, och sedan skedde all kontakt via telefon. Ett antal gånger har hon hört av sig och rent ut, utan krusiduller bett att få låna pengar av mig. Någon gång handlade det om 4000 kr, en annan gång en högre summa än så. Givetvis lånade jag inte ut pengar till henne, jag känner henne inte ens. Men de gånger hon frågade så verkade det självklart för henne att jag skulle swisha det hon behövde.
Jag har knappt någon kontakt med personer som jag gick i grundskolan tillsammans med, men en tjej från den tiden är jag vän på Facebook med. För kanske ett halvår sedan skrev jag till henne på messenger och frågade om hon hade lust att ses på en öl någon gång. Mitt syfte med det var helt enkelt att jag var nyfiken på hur det hade gått för både henne och andra klasskompisar, och jag har varken träffat henne eller någon annan på över 10 år. Jag fick aldrig något svar, och tänkte att hon kanske trodde att jag försökte få till en dejt. Jag lät det vara och tänkte inte mer på det. Men en dag helt plötsligt från ingenstans så skriver hon till mig på messenger, och vill självklart ha hjälp med något. Hon hade lite bekymmer med en myndighet, en myndighet som jag råkar arbeta på. Plötsligt blev det intressant att ta kontakt med mig.
Denna gången hjälpte jag faktiskt till och kollade upp några saker åt henne. Men det är fortfarande störande hur människor gång på gång visar att man är helt ointressant, ända tills de behöver något och tror att jag kan vara till hjälp.
BEGRÄNSA DIG
Det finns givetvis fler exempel än de ovan, men jag tror de räcker. Om du är en person som andra (och kanske även du själv) tycker är för snäll, så kom ihåg att för snäll finns inte. Vad det handlar om är att begränsa vilka personer du vill ställa upp för. Självklart ska man inte leva livet som en rad transaktioner, där du hela tiden kräver tillbaka exakt vad du gett. Men det är viktigt att känna att de personer du gör något för uppskattar dig för andra saker än vad du kan ge dem. Personer som inte uppskattar dig för vem du är, oavsett om de kan få något av dig eller inte, förtjänar inte att du ställer upp för dem heller.
Om du har människor i dit liv som utnyttjar dig, eller har haft många som utnyttjat dig, så kan det även påverka din relation med dem som genuint bryr sig.
För ett tag sedan hörde en kvinna av sig till mig. En person som jag egentligen inte känner, utan vi är ytligt bekanta och har gemensamma vänner. Hon skrev till mig på messenger en kväll från tomma intet, viket jag först tyckte var lite konstigt. Efter att vi skrivit fram och tillbaka i en dryg halvtimme så frågade jag henne vad hon hade på hjärtat egentligen. Hon ville bara prata lite, skrev hon. Jag tolkade det som att hon hade någon sorts problem hon behövde prata om (faktiskt inte alls ovanligt för mig), och frågade om hon ville ringa istället för att skriva. Men hon kunde inte just då, så vi skrev ett tag till. Inte om något speciellt egentligen, och jag väntade mest på att hon skulle komma fram till vad hon egentligen ville.
Men det kom aldrig någon fråga om hjälp, pengar eller tjänster. Jag sa att om hon vill ses över en kaffe någon dag, så är det bara att höra av sig. Nu har det gått kanske 2 månader sedan första gången vi skrev med varandra. Vi har ännu inte träffats, och skriver bara sporadiskt till varandra. Och jag vet fortfarande inte vad hon vill. Ett tag tänkte jag att det kanske fanns ett romantiskt intresse, men det verkar inte heller vara fallet. Nu undrar jag istället om det kanske faktiskt är normalt att om någon är nyfiken på dig, så hör de av sig endast på grund av att de vill veta mer om dig. Av genuint intresse. Och att jag helt nekelt blivit så cynisk att det är svårt för mig att acceptera att någon vill ha kontakt med mig, utan att faktiskt vilja ha något från mig.
Jag får helt enkelt vänta och se vad detta mynnar ut i.
Bli först att kommentera